Varför var det enklare att lyssna till min egen röst när jag var barn?

Att lyssna inåt borde egentligen vara en självklarhet, något vi kan göra utan att tänka på det. Som barn är vi mer direkta, i kontakt med oss själva, våra känslor och vår egen röst. Jag tror att det beror på att för barn finns inte igår eller imorgon. Allt är här och nu, i denna stund, total närvaro. Och det är det vi ofta tappar som vuxna – närvaron. Om vi inte är här och nu i närvaro så går det inte att höra sin egen röst.

Vad kan du göra för att öva upp din närvaro?